hjältensflickvän

Snart är det äntligen helg.. en lektion bort är den bara, sen är det inte bara helg utan även lov!
Tyvärr blir det ingen tur ner till hjälten min eftersom han flyger till norge och jobbar i två veckor nu men sen hoppas vi på att få lite tid tillsammans.. vi har pratat om att kanske åka på en weekend till london eller något senare i vår, hoppas verkligen vi kommer iväg, bara han och jag och massa mys! :)
Själv har jag och en kompis bokat resa till turkiet och alanya nu den 24 april, skönt att ha det att längta till... speciellt idag när det är snöstorm ute igen! Blir det aldrig vår?
Nu ska jag få tag på hjärtat innan han sätter sig på planet!

Ha det bra :)

okej, var kanske lite arg när jag skrev förra inlägget! Tror vi lyckades reda ut det mesta igår men jag vet inte.
Sitter här hemma idag igen och väntar på att förkylningen ska lämna min kropp så jag orkar göra någonting, alla läxor och prov lägger sig bara på hög just nu och jag orkar verkligen inte ta tag i det!
Räknar ner dagarna till studenten och nu är vi snart nere på tvåsiffrigt... balklänningen är köpt och bil till studenten är ordnat så det är bara att vänta på sagen med stort D!
Önskar att jag hade mitt hjärta här nu, det var längesedan vi sågs och nu åker han till norge och jobbar i två veckor så lär ta många veckor innan vi ses, det är då jag önskar att vi bodde närmare varandra och att jag inte var så bunden till skolan, då hade det inte varit lika svårt att ta sig ner till honom oftare men jag hoppas på en ändring när det gäller det där efter studenten! ... Lite skrämande är det.. helt plötsligt är man verkligen vuxen och ska klara sig själv, bestämma om man ska läsa vidare med en gång eller om man ska jobba!
Som det ser ut nu blir det nog till att jobba i ett år och sen läsa vidare men jag ska i alla fall söka till socionom utbildningen i Växsjö redan nu i vår så får jag se hur jag gör! :)

Ha det bra alla där ute!

Kram

jaa, nu ligger jag hemma och är sjuk igen för 100 gången denna vintern.. känns det som!
Längtar efter min hjälte med, men han håller sig på behörigt avstånd, vägrar att vara nära mig när jag är sjuk! Han är så gullig! (irroni)
Sen han var på livgardet och förberedde sig för sin utlandstjänst har han förändrats så, han kan sitta och skämta men så fort jag råkar säga något fel så blir han verkligen rasande, lite jobbigt ibland eftersom det är som att balansera på en skör tråd, ett litet snesteg och tråden går av!
Jag vet inte vad det är, kanske är han fortfarande arg för att han inte kom med eller så är det något annat som tynger honom, men men jag överlever :) älskar man någon så som jag älskar honom så står man ut med allt... ne men en del!

Igår var det alla hjärtans dag, en dag jag tillbringade på jobbet och hjälten på sitt jobb och sedan en filmkväll med hans vänner... Har en liten fråga som ni gärna får svara på hur mycket ska man tolerera, han umågs nämligen väldigt mycket med sitt ex och i julklapp fick hon ett halsband, jag kan inte hjälpa att jag faktiskt börjar undra!
Han säger att de bara är vänner men om man inte setts på så länge som vi gjort så sätter det igång en hel del tankar.. i alla fall hos mig!
Han är trots allt den första kille som inte gjort mig illa psykiskt eller fysiskt så har svårt att lita på att han inte skulle såra mig...
Jaja hoppas ni har det bra där ute och alla ni med anhöriga ute på utlandstjänst... kämpa på, jag tänker på er och följer era bloggar!

Kram hjältens flickvän

När jag såg nyheterna så stannade mitt hjärta för en sekund och det första jag gjorde var att gå in på alla de bloggar som jag följer, alla de människor som stöttade mig när min hjälte var påväg ut. Jag blev så rädd att något skulle hänt era anhöriga <3
Jag skänker många tankar till er anhöriga och även till er som lyckligtvis inte blev drabbade i den här händelsen, kan bara tänka mig hur hemskt det måste vara med alla tankar som börjar snurra ännu en gång, kanske precis när man lyckats få sin vardag att fungera igen.


Jag känner ännu en gång hur tacksam jag är över att min hjälte valde att hoppa av. Men det blev en hel del problem efter det beslutet, han var inte sig själv man märkte på honom att han var besviken och att han var helt inställd på att åka... en dag åker han nog, hoppas bara det dröjer!
Som sagt problem blev det, jag fick reda på att jag var gravid i samma veva som han hoppade av, tyvärr blev det ett missfall precis efter men lättnaden över att han var kvar i Sverige då var underbar! Så trots alla problem som blev då så kände man att vårat förhållande blev starkare, trots mycket bråk och problem så kände båda att vi behövde varandra och vi håller ihop än, och det är först nu det börjar bli bra igen <3