hjältensflickvän

Förstår att den här bloggen kanske inte är jättekul att läsa jämt eftersom jag bara skriver om hur orolig jag är och om all min ovisshet, men det är ju framförallt för min skull jag skriver, som jag sagt tidigare är det ju för att bearbeta det jag och min hjälte går igenom, sen tycker jag om och det betyder mycket för mig att se att folk läser min blogg, både att mina vänner gör det men även ni som är i samma situation som jag är i eftersom ni lämnar fina komentar efter er som gör att jag faktiskt mår så himmla mycket bättre efter att ha läst dem!
Som det är nu vet inte min hjälte om att jag skriver än,han vet att jag bloggar på ett annat ställe än där jag brukar blogga så han anara väl, men jag har inte sagt något än och det är faktiskt för hans egen skull, jag vill inte att han ska må dåligt över eller oroa sig över hur jag mår, förr eller senare kommer jag att berätta om den här bloggen och jag kommer givetvis visa den för honom när han kommer hem igen då kommer han få veta hur orolig jag varit över honom!
Just nu försöker jag bara visa alla de positiva sakerna och försöker vara glad när jag pratar med honom (även om han många gånger märker att så inte är fallet, så gör jag ändå mitt bästa) Jag säger nästan dagligen hur otroligt stolt jag är över honom, för det är jag! Hur många vågar egentligen göra det? Det är faktiskt inte många som lämnar alla sina nära och kära för att göra en insatts för många andra utsatta i världen!
Nej hjälten och alla de andra som gjort/ gör eller ska göra en insatts är värda så himmla mycket mer uppskattning än vad de får! De är helt fantastiska!

Kram Hjätens flickvän

Redan tillbaka ja! Pratade lite med hjärtat nu, han hade gjort lite cykeltest med EKG och han hade fått en riktig spik på EKG:t undertiden och det högg tydligen fortfarande i hjärtat på honom... nu blir jag ännu mer orolig! det är ju inte första gången det händer heller .... usch! Nu skulle de tydligen ut och flyga också och det gör mig ju inte heller lugn, han ska fan inte göra det nu när han är dålig! ... Förlåt för svordommen men blir så rädd och arg nu! Jaa vad händer nu då?

Kram hjältens flickvän

Då var begravningen avklarad! Mycket känslor som kom fram men så fruktansvärt vackert! Men det var helt klart jobbigt, jag tänkte mycket på de saker som man inte ens ska tänka på när det gäller hjältens mission, jag vet att det är ganska eller nej väldigt liten risk att det ens skulle inträffa men ändå fanns ju de tankarna där när man sitter i kyrkan och tar farväl av en man har kär!
Nej, jag önskade verkligen att jag hade min hjälte där då, jag önskade jag hade hans underbara och värmande kramar som kan få den regnigaste dagen att stråla! Tillsist blev det bara för mycket, jag satte mig till och med och skrev ett sms till hjälten, fast jag vet att han inte kommer att se det förren han är framme i det främmande landet!
Nej det här är en tung dag, som väcker många känslor i mig och det känns som att natten kommer bli lång och full av funderingar! önskar bara jag kunde höra hans röst!
Men nu ska jag i alla fall forsätta snutta på mitt vin och umgås med min lilla mamma!
Ha en bra kväll allihopa!
Kram hjältens flickvän

Så nu sitter jag i bilen påväg till borås och begravningen, kommer bli en jobbig och känslig dag, inte nog med att det är begravning för en av mina närmsta, det blir så otroligt mycket andra känslor som kommer upp allt blir så himla mycket tyngre och allt min hjälte går igenom blir ännu jobbigare nu! Jag önskar bara han var hemma så han kunde följa med mig dit och vara mitt stöd, idag kommer jag inte ens kunna prata med honom eftersom han var upptagen med en massa tester så som EKG - test och maxpuls-tester ja, en känslosam dag ligger framför mig och jag hoppas allt går bra! Vi hörs nog senare ikväll kan jag tänka mig.
Till Louise och er andra som får träffa era soldater som kommit hem från kosovo! Ha en underbar dag och hoppas medaljcermonin blir fin! :)

Kram hjältens flickvän

Ja, det blir många inlägg idag känner jag. Men måste få skriva lite kände jag! Pratade precis med min hjälte och jaa det går nog lika mycket upp och ner för honom som det gör för mig men så är det väl! Vi pratade i alla fall ut lite idag om allt som händer och det känns så mycket bättre nu, han sa precis det som jag trodde just att han inte orkar känna för mycket just nu och det är därför han blir svår att komma nära när vi pratar, inte så konstige heller eftersom det är mycket man ska ställa in sig på mentalt innan de åker iväg, men det känns mycket bättre nu när vi pratat ut lite och jag fått svar på vissa frågor.
Han sa även att vi antagligen inte kommer hinna prata förren måndag igen, riktigt jobbigt faktiskt, egentligen borde jag se det så att det kan va bra att "vänja" sig med att inte kunna prata varje dag men istället tänker jag så att jag vill prata så mycket det bara går med honom nu innan han åker och ta den jobbiga väntan när han väl har åkt, men det går inte alltid som man vill tyvärr.  Men han skulle i alla fall försöka ringa mig i nästa vecka, skönt att få höra hans röst! 
Han avslutade med att säga at han är stolt över mig! och att han tycker om att jag är så förstående!
Känns ju bra att få höra lite fina ord innan man säger hejdå, då kanske jag kan överleva fram tills måndag!
Men om han är stolt över mig så är det inget emot vad jag är över honom! Min hjälte <3

Kram hjältens flickvän

Då var jag här igen, har precis kört lite folk till krogen och jag kan inte hjälpa att jag blev en aning ledsen när det söta lilla paret där bak säger hur mycket de älskar varandra och kysser varandra, det gör ont i mig när jag tänker på hur lång tid det kommer ta innan jag kommer få kyssa hjälten min!
Nu sitter jag och väntar på att hjälten kommer tillbaka från att ha varit och ätit! Han sa redan tidigare idag att han inte skulle få tillbaka mobilen innan de har åkt iväg pga av sekretsess, varför kunde han inte bara åka på någon vanlig mission där anhöriga får veta vart han ska och där de får behålla sina mobiler... jaja det som inte dödar det härdar.. är det inte så man säger? Men inte ens det hjälper nu, för tanken på att han kan hamna på fel ställe vid fel tillfälle finns där i bakhuvudet dygnet runt! Men vi klarar det här, det gör vi!

Ha en bra kväll och ta hand om er!
Kram hjältens flickvän

Gårdagen gick faktiskt förhållandevis bra! Klart att jag grät och var nere men jag kunde faktiskt somna!
Idag blev det en rejäl sovmorgon, har många timmar att ta igen. Men sen får jag allt ta mig i kragen och börja prestera lite, ska försöka plugga lite och gå ut och rida innan hästan dör av fnatt i hagen!
Som jag sa i tidigare inlägg så räddade hjälten min, mig igår och jag fick verkligen prata av mig, antagligen ska jag åka ner till hans föräldrar någon dag innan soldaterna ger sig av så kommer han dit och säger hejdå... Hoppas, hoppas, hoppas!  han sa även att jag skulle få en av han t-shirts med gradbetäckningarna på, det är skönt då kan jag gå och lukta på den när det känns som värst! ;)
Annars skänker jag en tanke till Louise och alla ni andra som får hämta hem era soldater efter en förhoppningsvis lyckad medaljcermoni! Är verkligen glad för eran skull!

Ha en bra dag så hörs vi nog ikväll!

Kram Hjältens flickvän

Hjälten räddade min kväll idag! Pratade precis med honom på msn, känns som att han börjar vänja sig med tanken nu även om han fortfarande tvekar så är han inte lika nere vi kunde till och med skmta lite idag vilket är framsteg, både jag och han har varit så nere och fundersamma innan men vi börjar nog acceptera det lite vilket känns bra!
Jag tror faktiskt att det här kan va bra för vårt förhållande på ett sätt för om vi tar oss igenom de här månaderna ihop så kommer det säkert stärka banden mellan oss! Så även om tårarna kommer rinna och paniken komma smygandes ibland så kanske det blir riktigt bra i slutändan!

Älskar dig min underbara hjälte! <3

Kram hjältens flickvän

Ännu en dag börjar gå mot sitt slut och den jobbigaste tiden på dygnet har precis börjat! Kvällen är verkligen jobbig, det är först då alla tankar verkligen hinner ifatt mig! Under dagarna kan jag i alla fall sysselsätta mig och det blir i alla fall inte lika mycket grubblande men nu är det verkligen det enda jag kan tänka på!
Jag hoppas verkligen att hjältens alla förberedelser är slut lite tidigare idag så vi kanske hinner prata en stund på msn, för de har ju fortfarande inte fått tillbaka sina mobiler... usch va lång tid det ska ta, jag vill ju bara kunna höra hans röst och verkligen höra hur han mår!  Jag vet att jag borde tänka på att jag inte kommer kunna prata så här offta med honom sen när han väl är iväg på sin mission och att det kan vara bra "träning" att vara utan honom, men istället känner jag att jag vill prata desstomer nu, jag är ju full av frågor så som:
- När åker de?
- Hur länge är de borta?
- Hur kommer vi kunna hålla kontakten
- Kommer han komma hem innan de åker iväg så vi kan ses och säga hejdå?
- och framförallt VART ska de?

Nog för att allt är så hemligt för alla men det här känns ju extremt! Inte ens de själva vet ju när de åker!
I alla fall jag hittade en sida för anhöriga till folk som är ute på mission och den är toppen, det finns ett forum där som jag skriver i ibland och man får alltid ett sånt underbart stöd! invidzonen.se heter den! Jättebra verkligen!

Nu ska jag ut och gå med min lilla hund och försöka tänka på annat!

Kram hjältens flickvän!

Ja, här kommer nu det första inlägget från mig på den här bloggen, men långt ifrån det sista!
Kanske borde skriva lite om varför jag skapat denna blogg och hur allt började!
Jo för en vecka sedan fick min pojkvän(eller min hjälte som jag antagligen kommer kalla honom här) svar på att han inte kom med i styrkan som skulle skickas till afghanistan. Istället skulle han få åka på mission någon annanstans men då visste han inte vart. I fredags kväll när vi precis hade slutat pratat hade de kommit och hämtat honom och det var bara för honom att följa med upp till stockholm för alla förberedelser! De tog hans mobil som de tydligen alltid gör för att kolla igenom så ingen av dem håller på med något olagligt! Och det är där vi är nu!
Allt går så snabbt annars brukar de ju vara på utbildning i flera veckor men enligt hjälten min så verkade det som att de skulle åka iväg redan innan nästa helg.
Det är så otroligt mycket hemligheter, ingen får ens veta vart det är han ska och det är riktigt jobbigt! Man vill ju veta allt, jag vill ju kunna läsa på om allt som händer runt hjälten min och det är så mycket jag inte får svar på, kanske inte så konstigt eftersom han själv inte har svaren, men det gör ont när jag inte vet när han kommer hem, eller när han åker, jag vet inte ens om jag får träffa honom innan han åker iväg vilket gör fruktansvärt ont!

Ja jag hoppas inte du slutat läsa än, jag vet att det var extremt rörigt inlägg men det ska bli bättring på det, för det är precis så det ser ut i min hjärna nu. Jag vet bara att han ska åka ifrån mig snart och jag vet inte hur länge och jag kan inte ens höra hans röst för tillfället jag hinner skriva ett par ord på msn innan han lägger sig på kvällen och på den stunden honner vi bara fråga om vi mår bra!

Ja den här bloggen kommer fyllas på med mycket tankar dagligen antagligen, det kommer bli som en bearbetning för mig och alla mina frågor! Men jag har lovat mig själv att alltid försöka få med något positivt även de dagar då allt känns skit! ( för tro mig jag har redan märkt att det går i en bergochdalbana! )

Nu ska jag försöka sova, har inte blivit mycket av det de senaste nätterna!

Kram Hjältens flickvän!