Lite hopp!

Gårdagen gick faktiskt förhållandevis bra! Klart att jag grät och var nere men jag kunde faktiskt somna!
Idag blev det en rejäl sovmorgon, har många timmar att ta igen. Men sen får jag allt ta mig i kragen och börja prestera lite, ska försöka plugga lite och gå ut och rida innan hästan dör av fnatt i hagen!
Som jag sa i tidigare inlägg så räddade hjälten min, mig igår och jag fick verkligen prata av mig, antagligen ska jag åka ner till hans föräldrar någon dag innan soldaterna ger sig av så kommer han dit och säger hejdå... Hoppas, hoppas, hoppas!  han sa även att jag skulle få en av han t-shirts med gradbetäckningarna på, det är skönt då kan jag gå och lukta på den när det känns som värst! ;)
Annars skänker jag en tanke till Louise och alla ni andra som får hämta hem era soldater efter en förhoppningsvis lyckad medaljcermoni! Är verkligen glad för eran skull!

Ha en bra dag så hörs vi nog ikväll!

Kram Hjältens flickvän

Kommentarer
Postat av: Louise

Känner så väl igen mig i det du skriver om tårarna och att det var svårt att sova i början. Det tog ett par veckor för mig att acceptera att han var borta och jag mådde ganska dåligt då.. Men tillslut får man rycka sig i kragen och göra något. Själv satte jag upp rutiner som jag följde varje dag bara för att ha något att göra.



Kämpa vidare och hoppas du får träffa honom innan han åker!

Kram

2009-10-29 @ 17:41:19
URL: http://systerlouise.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0