ensamheten...

Då var begravningen avklarad! Mycket känslor som kom fram men så fruktansvärt vackert! Men det var helt klart jobbigt, jag tänkte mycket på de saker som man inte ens ska tänka på när det gäller hjältens mission, jag vet att det är ganska eller nej väldigt liten risk att det ens skulle inträffa men ändå fanns ju de tankarna där när man sitter i kyrkan och tar farväl av en man har kär!
Nej, jag önskade verkligen att jag hade min hjälte där då, jag önskade jag hade hans underbara och värmande kramar som kan få den regnigaste dagen att stråla! Tillsist blev det bara för mycket, jag satte mig till och med och skrev ett sms till hjälten, fast jag vet att han inte kommer att se det förren han är framme i det främmande landet!
Nej det här är en tung dag, som väcker många känslor i mig och det känns som att natten kommer bli lång och full av funderingar! önskar bara jag kunde höra hans röst!
Men nu ska jag i alla fall forsätta snutta på mitt vin och umgås med min lilla mamma!
Ha en bra kväll allihopa!
Kram hjältens flickvän

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0