Det första!
Ja, här kommer nu det första inlägget från mig på den här bloggen, men långt ifrån det sista!
Kanske borde skriva lite om varför jag skapat denna blogg och hur allt började!
Jo för en vecka sedan fick min pojkvän(eller min hjälte som jag antagligen kommer kalla honom här) svar på att han inte kom med i styrkan som skulle skickas till afghanistan. Istället skulle han få åka på mission någon annanstans men då visste han inte vart. I fredags kväll när vi precis hade slutat pratat hade de kommit och hämtat honom och det var bara för honom att följa med upp till stockholm för alla förberedelser! De tog hans mobil som de tydligen alltid gör för att kolla igenom så ingen av dem håller på med något olagligt! Och det är där vi är nu!
Allt går så snabbt annars brukar de ju vara på utbildning i flera veckor men enligt hjälten min så verkade det som att de skulle åka iväg redan innan nästa helg.
Det är så otroligt mycket hemligheter, ingen får ens veta vart det är han ska och det är riktigt jobbigt! Man vill ju veta allt, jag vill ju kunna läsa på om allt som händer runt hjälten min och det är så mycket jag inte får svar på, kanske inte så konstigt eftersom han själv inte har svaren, men det gör ont när jag inte vet när han kommer hem, eller när han åker, jag vet inte ens om jag får träffa honom innan han åker iväg vilket gör fruktansvärt ont!
Ja jag hoppas inte du slutat läsa än, jag vet att det var extremt rörigt inlägg men det ska bli bättring på det, för det är precis så det ser ut i min hjärna nu. Jag vet bara att han ska åka ifrån mig snart och jag vet inte hur länge och jag kan inte ens höra hans röst för tillfället jag hinner skriva ett par ord på msn innan han lägger sig på kvällen och på den stunden honner vi bara fråga om vi mår bra!
Ja den här bloggen kommer fyllas på med mycket tankar dagligen antagligen, det kommer bli som en bearbetning för mig och alla mina frågor! Men jag har lovat mig själv att alltid försöka få med något positivt även de dagar då allt känns skit! ( för tro mig jag har redan märkt att det går i en bergochdalbana! )
Nu ska jag försöka sova, har inte blivit mycket av det de senaste nätterna!
Kram Hjältens flickvän!
Kanske borde skriva lite om varför jag skapat denna blogg och hur allt började!
Jo för en vecka sedan fick min pojkvän(eller min hjälte som jag antagligen kommer kalla honom här) svar på att han inte kom med i styrkan som skulle skickas till afghanistan. Istället skulle han få åka på mission någon annanstans men då visste han inte vart. I fredags kväll när vi precis hade slutat pratat hade de kommit och hämtat honom och det var bara för honom att följa med upp till stockholm för alla förberedelser! De tog hans mobil som de tydligen alltid gör för att kolla igenom så ingen av dem håller på med något olagligt! Och det är där vi är nu!
Allt går så snabbt annars brukar de ju vara på utbildning i flera veckor men enligt hjälten min så verkade det som att de skulle åka iväg redan innan nästa helg.
Det är så otroligt mycket hemligheter, ingen får ens veta vart det är han ska och det är riktigt jobbigt! Man vill ju veta allt, jag vill ju kunna läsa på om allt som händer runt hjälten min och det är så mycket jag inte får svar på, kanske inte så konstigt eftersom han själv inte har svaren, men det gör ont när jag inte vet när han kommer hem, eller när han åker, jag vet inte ens om jag får träffa honom innan han åker iväg vilket gör fruktansvärt ont!
Ja jag hoppas inte du slutat läsa än, jag vet att det var extremt rörigt inlägg men det ska bli bättring på det, för det är precis så det ser ut i min hjärna nu. Jag vet bara att han ska åka ifrån mig snart och jag vet inte hur länge och jag kan inte ens höra hans röst för tillfället jag hinner skriva ett par ord på msn innan han lägger sig på kvällen och på den stunden honner vi bara fråga om vi mår bra!
Ja den här bloggen kommer fyllas på med mycket tankar dagligen antagligen, det kommer bli som en bearbetning för mig och alla mina frågor! Men jag har lovat mig själv att alltid försöka få med något positivt även de dagar då allt känns skit! ( för tro mig jag har redan märkt att det går i en bergochdalbana! )
Nu ska jag försöka sova, har inte blivit mycket av det de senaste nätterna!
Kram Hjältens flickvän!
Kommentarer
Trackback
